Articles

Internationella valutafonden (IMF)

Vad är Internationella valutafonden?

Internationella valutafonden (IMF) är en internationell organisation som främjar global ekonomisk tillväxt och finansiell stabilitet, uppmuntrar internationell handel och minskar fattigdomen. Kvoter i medlemsländerna är en avgörande faktor för rösträtten i IMF-beslut. Rösterna består av en röst per 100 000 Särskilda Dragningsrätter (SDR) av kvot plus grundläggande röster. SDR är en internationell typ av monetär reservvaluta skapad av IMF som ett komplement till de befintliga penningreserverna i medlemsländerna.

Key Takeaways

  • IMF: s uppdrag är att främja global ekonomisk tillväxt och finansiell stabilitet, uppmuntra internationell handel och minska fattigdomen runt om i världen.IMF skapades ursprungligen 1945 som en del av Bretton Woods-avtalet, som försökte uppmuntra internationellt finansiellt samarbete genom att införa ett system med konvertibla valutor till fasta växelkurser.
1:46

Internationella valutafonden (IMF)

förstå Internationella valutafonden

Internationella valutafonden (IMF) är baserad i Washington, D. C. organisationen består för närvarande av 189 medlemsländer, varav har representation i IMF: s styrelse i proportion till dess ekonomiska betydelse. Kvoter är en avgörande faktor för rösträtten i IMF: s beslut. Rösterna består av en röst per SDR100 000 kvot plus grundläggande röster (samma för alla medlemmar).IMF: s webbplats beskriver sitt uppdrag som ”att främja globalt monetärt samarbete, säkra finansiell stabilitet, underlätta internationell handel, främja hög sysselsättning och hållbar ekonomisk tillväxt och minska fattigdomen runt om i världen.”

IMF: s historia

IMF skapades ursprungligen 1945 som en del av Bretton Woods-avtalet, som försökte uppmuntra internationellt finansiellt samarbete genom att införa ett system med konvertibla valutor till fasta växelkurser. Dollarn var inlösbar för guld på $35 per uns vid den tiden. IMF övervakade systemet: till exempel var ett land fritt att justera sin växelkurs med upp till 10% i båda riktningarna, men större förändringar krävde IMF: s tillstånd.IMF agerade också som portvakt: länder var inte berättigade till medlemskap i International Bank for Reconstruction and Development (IBRD)—en Världsbankens föregångare som Bretton Woods—avtalet skapade för att finansiera återuppbyggnaden av Europa efter andra världskriget-såvida de inte var medlemmar i IMF.sedan Bretton Woods-systemet kollapsade på 1970-talet har IMF främjat systemet med flytande växelkurser, vilket innebär att marknadskrafterna bestämmer värdet på valutor i förhållande till varandra. Detta system fortsätter att vara på plats idag.

IMF-aktiviteter

IMF: s primära metoder för att uppnå dessa mål är övervakning av kapacitetsuppbyggnad och utlåning.

IMF gör lån till länder som upplever ekonomisk nöd för att förebygga eller mildra finansiella kriser.

övervakning

IMF samlar in enorma mängder data om nationella ekonomier, internationell handel och den globala ekonomin totalt. Organisationen tillhandahåller också regelbundet uppdaterade ekonomiska prognoser på nationell och internationell nivå. Dessa prognoser, publicerade i World Economic Outlook, åtföljs av långa diskussioner om effekten av finans -, monetär-och handelspolitik på tillväxtutsikter och finansiell stabilitet.

kapacitetsuppbyggnad

IMF tillhandahåller tekniskt bistånd, utbildning och politisk rådgivning till medlemsländerna genom sina kapacitetsuppbyggnadsprogram. Dessa program inkluderar utbildning i datainsamling och analys, som matas in i IMF: s projekt för övervakning av nationella och globala ekonomier.

utlåning

IMF gör lån till länder som upplever ekonomisk nöd för att förebygga eller mildra finansiella kriser. Medlemmarna bidrar med medel för denna utlåning till en pool baserad på ett kvotsystem. Under 2019, lån resurser till ett belopp av SDR 11,4 miljarder (SDR 0.4 miljarder över målet) säkrades för att stödja IMF: s förmånliga utlåningsverksamhet under det kommande decenniet.IMF-fonder är ofta villkorade av att mottagarna gör reformer för att öka sin tillväxtpotential och finansiella stabilitet. Strukturella anpassningsprogram, som dessa villkorliga lån är kända, har väckt kritik för att förvärra fattigdomen och reproducera de kolonialistiska strukturerna.