Englewood rankas konsekvent som en av de farligaste stadsdelarna i staden. För dem som inte bor där och sannolikt aldrig kommer att besöka, erbjuder WGN dig en glimt av livet på gatorna. På bara tolv timmar bevittnade vi mer problem än de flesta kommer att se under sin livstid.

Vädervis, det var en perfekt fredagskväll. Regnet stannade så det var skönt och svalt ute. Efter att vi blåste av av ett par stora grupper som hängde i en spritbutik parkering, träffade vi 21-årige James Jones som tog en paus från sitt byggjobb. Han arbetade på ett lägenhetskomplex runt 68th och maj. På frågan hur Englewood är, svarade Jones, ” Galen! Blå ljus-du hör sirenerna inte du. Det är vad du har hela dagen varje dag. Det är Englewood.”

det är Englewood. Det är en refräng vi skulle höra om och om igen. Det är Englewood, som om det förklarar allt som är fel i den här delen av staden. Det är den typ av plats där något så enkelt som ett tärningsspel kan bli dödligt eftersom en grupp män hänger ut. Som en granne förklarade, ” just nu är de inställda för en bra drive-by. Någon kunde komma ner och köra ner på gatan och tända dem. De tänker inte ens på det.”Sue och hennes syster Diana växte upp i Englewood och bodde 50 år på samma kvarter. Enligt Sue, ” det är bara inte säkert här längre. Det är inte säkert på dagtid och jävla säkert inte säkert på natten.”Diana tror att några av problemen beror på att människor inte känner sina grannar. Så svårt som det kan vara, säger Diana att hon uppfostrade sina barn rätt, ”min äldsta dotter arbetar i länsfängelset. Min andra dotter arbetar på sjukhuset centrum med barnen som är sjuka och döende. Jag har bra barn.”, säger hon.

inte alla är så lyckliga. Michael Westley var 15 när han sköts och dödades av en polis i Chicago i juni. En rapport säger att han pekade en pistol mot officerare under en fotjakt. Vi träffade Mikaels farfar av en slump när han cyklade förbi oss. Rl Brooks berättade att han kände att han släppte sitt barnbarn, ” jag gjorde tid i fängelse. Jag gjorde mycket tid och mina barn blev offer för mig och min tid.”Han tillade att bristen på föräldraledning sipprar ner till nästa generation.

under de senaste tre månaderna har det varit mer än 500 våldsamma incidenter, ungefär ett dussin mord och ännu fler skottningar.

Englewoods rykte gör det svårt för affärer. Ner en huvud dra, järnaffären är inlåst tätt för natten. Ägarens kusin sa att han inte klarar av våldet. Ändå fortsätter han att säga: ”Jag skäms. Jag skäms för vad vi gör med varandra.”Tvärs över gatan i skönhetsförsörjningsbutiken arbetar Deanna för att betala räkningarna. Hon hör våldet utanför butiken, ” skott från gängstrider. Det är bara sorgligt.”

faktum är att vi har varit i Englewood bara några timmar när vi såg de alltför bekanta blinkande blå lamporna. Vi följde till Rosies veranda. ”På fredagens lördagar och söndagar – just det huset finns det alltid något på gång,” enligt Rosie.

en ung kvinna sköt av misstag mannen som födde sitt barn. Det är svårt att titta på, men Rosie gjorde från hennes veranda. Det skrämmer henne inte bort som hon berättade, hon har bott i området i mer än 30 år. ”Jag sitter fortfarande på verandan. Jag sitter oavsett Jag sitter på verandan eftersom – det är sant att de inte kan kulor inte har några namn men saken om det är du fortfarande stanna där för människor. Du måste fortfarande försöka göra det som är rätt.”

och medan polisen undersöker skjutningen steg bort, en grupp barn spelar basket. De flesta Chicago-barn bevittnar inte en skytte i deras trädgård. På frågan hur de klarar av kamerorna och polisbandet svarade barnen: ”spela boll! Tar vårt sinne av saker.”

När en polisskift slutar tar en annan över. Vi gick med Sergeant Sebastian Från Englewood District 7 på Tredje skiftet-9 till 5 am. Under de senaste fyra åren har sergeanten patrullerat denna lilla, men flyktiga del av Englewood. ”Crazy kommer ut när jag kommer till jobbet,” säger han.

och galen stannar ute. Englewood sover aldrig säger han. ”Dessa 12-13 år gamla barn är här ute klockan 2-3-4 på morgonen. Vet din mamma ens var du är?”säger han.men lika tufft som det är, medger han att det finns mycket bra i Englewood som säger: ”du vet att jag kan ta dig genom grannskapet som är helt vackert att du och jag skulle älska att bo i. Och det finns några som du inte ens vill gå fot i dem. Så Englewood har allt.”

och visst nog var vårt första stopp på natten bra, inte dåligt. Vi flaggades av en grupp barn oroliga för en hund kvar skadad och knuten till ett staket.

från valpar nästa samtal var en person med en pistol. Vi såg när officer sökte en grupp unga män som letade efter vapen.som sergeanten förklarade, ” vad som händer nu är, alla bara typ av sökningar där alla var. Mycket tid hittar du vapen, under verandor, buskar och sånt. Och då ska vi köra deras namn och se om det finns några ”önskemål” (teckningsoptioner) för dem att ta reda på vem de är, varför de är här ute och var de kommer ifrån och då är vi på väg.”runt midnatt går vi ut på egen hand och träffade samhällsaktivisten Andrew Holmes i sin lurade övervakningsbil. Holmes är som en roving kris rådgivare för offren för våld. Holmes säger, ” jag skulle hellre vara i Englewood för att rädda många liv och många själar och utbilda dem som inte har fäder.”

det är 2 på morgonen och Englewood är vaken. Polisen kallar detta problem tid, den tid då samtal kommer in. Det är då vi hör skott avfyrade igen. När vi anländer, en grupp unga män ifrågasätts i en hållning som vi såg här hela natten: Händer placerade på bilhuven medan vänner och släktingar tittar och väntar.

på vägen ser vi det igen. För oss är det vårt sista samtal. Det är 3 på morgonen. Vi har fått en titt, bara en glimt av livet i Englewood. Vi träffade bra människor, bra poliser och ändå har vi sett sorg där det inte finns några enkla lösningar. Vi hörde ordet respektera mycket. Respektera varandra, respektera livet.

ingen av de personer vi såg arresterades eller anklagades för något fel.